Snövit, Trötter och Rumpnissarna

80% av ens liv sover man eller är trött, 90% gör man nått jobbigt så som att jobba, plugga, diska, städa osv. 14% får man göra precis vad man vill och av dem 14% har man riktigt skoj 50%. Poängen jag ville ha fram är att jag ska inte tjata ut er med mina drömmar, men det kommer en till nu. Snart dyker det även upp 2st gamla a la requesto (pga förfrågan), och ja, det är Beluga-Boy Den HEMSKE!.

Jag hade tagit jobb på Beatebergsanstalten. Hur jag fick den omåttligt dumma idén vet jag inte. Under början av dagen fick jag lära mig hur rutinerna gick till, hämta disk och undvika fångarna typ. Det var en tydlig hierarki hos fångarna, en del var bara småaktiga myskriminella medan den läbbigaste killen var en stor Serb. Alla vakterna gjorde, i skräck, som han ville. Så när vi skulle lämna disken i köket så var vi tvugna att gå i följa-john, serben bestämde såklart vad vi skulle göra... dem andra fångarna skrattade. Jag lärde gilla en sydamerikansk fotograf som satt inne, han hade tagit as sjysta bilder av köket som serben hade tänt eld på, han hade plåtat en bild när kocken låg på golvet brinnande. jag frågade honom varför han satt inne, han svarade på spanska "rey de cocaina" (som då är en dålig översättning av kokain-kung). jag berättade för honom att jag sålde Maria-skulpturer med gräs i, han anklagade mig för att ha snott det från Lost, men jag sa att jag hade kommit på det och Lost regisören hade köpt idén av mig.

Plötsligt attakerade serben och hans elitförband, i true James Bond anda, mig och fotografen. Vi sprang till skotern i garaget och hoppade på, serben var hack i häl. Vi körde som dårar i midvinternatten, gänget kom allt närmre och sköt fotografen. Jag var själv nu. jag tröck på utav bara helvete och det verkade som att jag lyckades köra ifrån dem. Jag lät skotern åka ner för ett stup (så att dem skulle tro att jag dött) medans jag själv pulserade in i skogen i den djupa snön. Jag kunde höra hur dem åkte omkring i närheten så jag gömde mig under en gran... efter ett tag så försvann ljudet av skotrarna. När jag skulle ta mig ur gömstället under granen satt jag fast med foten i ett litet hål... DÅ KOM SKRÄCKEN KRYPANDE I RYGGRADEN! Rumpnissarna hade tagit mig! Jag slet mig i panik och då kom det hemska ljudet "voffo joho, soso dodo" Skräcken var total. Snart kom deras små finniga äckliga ansikten uppkrypande ur snön omkring mig. Jag kände hur dem började ta på mig med deras hårda små fingrar, dem började gnaga på mig... jag skrek! Jag vaknade!

Fy fan vilken terror-dröm, den började lite obehaglig och slutade i ett epos av skräck! hmm, om man ska klämma till med en moralkaka så måste det ju bli att serber är inte så illa iallafall!