Hey DMX, you've been punked!

Chris Rocks joke about "Punk'd?"

Chris Rock: You can't punk a rapper, like DMX. If you do, It'd be like:

Ashton: You've been punked!
DMX: Oh yeah? You've been stabbed!

Klockrent =)

The weird turns pro!

Idag var jag och Tore på NK och skulle mellandagsshopp lite. Det är sjukt hur man kan umgås med en människa och märka en så stor förändring på så kort tid. Den vanliga gamla Tore som man alltid har känt är nästan som bortblåst och ur honom har det vuxit fram en modemedveten och social Tore. En människa som låter folk fotografera honom och skriver autografer...

Inte för att jag menar på nått sätt att den gamla människan är bättre... det är bara märkligt. Att en dokusåpa kan förändra någon så genomgående är skrämmande.

Det sjuka är att han är fortfarande lika kass på fotboll (något som verkligen borde ha utvecklats)som han var på dagis (för det är du mannen, och jag vet att du kommer att läsa det här)! Love

Vår vackra värld (del 2)

Det var fel på länken innan verkar det som... nu tror jag det stämmer:
http://www.existenz.se/out.php?id=2866

Erik The Gonzo

Jag har under en väldigt lång period sett till likheterna mellan vår vän Erik Ö och Gonzo (advokaten) i Fear and Loathing. Nu när jag tänker efter har jag faktiskt aldrig sett de båda samtidigt, och igår bekräftades mina förhoppningar... eller farhågor.

Framåt slutet på en mycket blöt tillställning, där natten börjat lida mot sitt slut och ölen börjar sina i glasen sitter jag i soffan, tämligen berusad. Stämningen fram mot småtimmarna blev lite mystisk... nästan så att det låg agg i luften, men inget konkret.

När jag sitter i soffan kommer Erik, en berusad Erik, och sätter sig nära mig och viskar; "Du vet att det är vi som kommer att få skit för det här va?"

Öhhh, vad menar du? Svarar jag...

Jo, säger Erik; Det är du och jag som kommer få skit för det här... det förstår du va?

Jag börjar känna mig lite illa till mods. Jag vet inte vad vi, eller jag, har gjort fel... men det hela låter inte bra. Har vi gjort nån arg? Förstört något? Skadat någon?

Jag börjar bli allt mer osäker på situationen... alkoholen gör sig påmind, ögonblicken tidigare ter sig allt mer suddiga. Vad har hänt?

Erik vänder sig återigen mot mig och viskar nära mitt öra: Shit, vi har ställt til det den här gången. Vi ställde till det ordentligt...

Jag gjorde det enda raka... Jag flydde fältet, hem... hem till tryggheten... hem till glömskans värld. Ännu idag vet jag inte vad vi gjorde i den där lägenheten... Ingen annan uppmärksammade något heller, eller vågar säga att de uppmärksammat något. Men tolkat ur Eriks desperation i rösten måste det ha vart hemskt...

Vår vackra värld!

Ibland blir man bara trött, ledsen och irriterad... Och den här gången utan något som helst komiskt inslag i det hela, dvs. ofta kan man se det komiska i en situation eller i.af. föstå den, det går inte i den här.

Det sjuka är att det här är ingen engångsföreteelse eller typiskt på nått sätt...

Enjoy allihopa!: http://www.existenz.se/out.php?id=2866

Och för att citera en klyscha "...jag vill jag varna känsliga tittare".

By the way måste det vara lika dant det såg ut i Rwanda under början av 1990-talet... Eller i Namibia, Kenya, Zimbabwe, Sydafrika mm. mm. under 1900-talet.

Ibland njuter jag av vår vackra värld!

Rasbiologen inom mig! (Del 2)

Okey, jag har ju totalförstört för mig själv i den ädla handskakningens konst! Som ni alla vet (...eller hur!? vem lurar jag egentligen... Runt 5 inlägg ner på bloggen för er hedningar som missat det) så har jag skrivit om handskakningar. Det inlägget har verkligen försvårat hela konsten för mig! Det känns som att alla helt plötsligt börjar med ett handslag de inte är vana vid, det blir bara fel och dåligt...

Så, om det inte är jag som fuckat upp det totalt så är dagens tips; get a grip (kul ordvits va? get a prip... ta ett tag (som i en handskakning) öum... nej). Det handlar om att öva! Inget är gratis mina vänner...

Som med exemplet med Max, trots att han har läst det här inlägget och rimligt vis måste ha varit lite nervös om "hood-slaget" skulle sitta trots den mentala pressen så satt det perfekt! Hur kunde det göra det? Frågar ni små nevösa själar där ute.. JO, för att citera Barbro "det finns inga genvägar...".

När ni vart ute och supit på helgkvällarna och i all hast räckt ut handen för en skakning har jag och Max putsat upp detaljerna till max (återigen en kass ordvits, Max till max... ehhh?) Så, dagens tips: ÖVA! Och tillslut så sitter det!

Situation STHLM

Det är säkert ingen hemlighet för er att jag har slitit med min d-uppsats de senaste månaderna... Men snart, SNART är det över! Det ska bli en grym mental befrielse och samtidigt slutet på en bitter-sweet vendetta!

Så här ligger det till!

Jag skriver uppsatsen på KB (Kungliga Biblan) vid östermalm. Jag är en man av rutiner ibland, så varje morgon tar jag samma tåg, jag sitter på ungefär samma plats på tåget och jag går alltid in och köper en Yalla och en croissant på konsum vid T-banan, östermalmstorg. Nu till vendettan! Alltid utanför konsum står det en otroligt otrevlig försäljare av Situation STHLM (som i övrigt är en bra tidning!)Efter ett par veckor så räknade jag ju med att han skulle sluta fråga om jag ville köpa tidningen... men nej nej!

Hela fenomenet har succesivt eskalerat tills det blivit näst intill hatmöten. I början var det mest en ond blick från honom och förfrågan om jag ville ökpa tidningen. En fråga som jag besvarade med ett bestämt; Nej tack. Efter ett tag muttrade han argt óch höll upp en tidning, jag svarade inte alls utan bara glodde tillbax. Nu på slutet har han muttrat högt och sett besvärad ut medan jag i min tur har muttrat tillbaka och sett minst lika besvärad ut...

Det här mantrat har alltså pågått i 2 månaders tid, och nu är det slut! ...jag trodde att det bara skulle vara en besvikelse, men nu känns det lite tomt där inne.. ...inne i hjärtat. Jag ska dit en sista gång på onsdag, då ska jag fan i mig bjussa på en kopp kaffe och köpa en tidning! För en sak vet jag om min försäljande vän, han gillar kaffe och sälja Situation STHLM. Det borde få hans hjärta att smälta!

...så trött...

Jag är så sjukt trött... glad men sjukt trött... Det ska jag fira med att gå och lägga mig. Over and out.

Blåbäret!

Alltså nu går jag in på ett sånt ämne som förmodligen bara intresserar mig... men fuck that! Inte nog med att det intresserar mig, det fashinerar mig... hår gått omkring och tänkt på dt i flera dagar.

Av alla egennamn så måste; blåbär, vara det absolut bästa namnet. Det är ju helt sjukt klockrent. Jag kan tänka mig en dag för väldigt väldigt länge sedan, när någon vandrade ute i skogen och såg ett blått bär framför sig och sa: "Det här är ett blåbär". Genialt! Linné och hans estetbitches kunde inte nöja sig med något liknande utan det skulle prompt heta "Lilium candidum", "Commentarij Dioscorides" och "Temporum Gemma"...

Näe, Blåbär... kort och gott Blåbär. Det saknar i viss mån motstycke.. Jag menar, vad är ett lingon? Vad är ett hallon? ...och vad fan är egentligen en jordgubbe!?

Blåbär, I love you!

J to the B

Idag kom Jimmy aka Lill-Jimmy, aka Bäck, aka Räkmackan, aka Thorbjorn hem! Vi ska träffas om ett par timmar... jag börjar bli lite nervös faktiskt. Tänk om han inte alls är lika rolig som när han åkte? ...han kanske bara drar "din mamma"-skämt och äter pinjenötter... och har döpt om sig till Martin! Fan va sjukt det vore... obehagligt.

Och det började ILLA! =

-= Emcee O'Meara =- säger:
JIIMMMMMYYY!!!!

-= Emcee O'Meara =- säger:
är du hemma nu?

Jimbac säger:
ja, kom precis hem från afganistan. Tyvärr lyckades vi inte frita din mamma, men usama hälsar att han frågade innan han gick upp en våning....

-= Emcee O'Meara =- säger:
ahhh... men gud vad trevligt skrivet av dig!

Jimbac säger:
du, lillen. Jag hade ett uppdrag att utföra, jag kan inte springa omkring och leka töntdiplomat som den där färskingen persbrandt..sanningen gör ont ibland, lär dig leva med det

-= Emcee O'Meara =- säger:
halla mig för tjej, biddi biddi bey!

Jimbac säger:
tjej!

-= Emcee O'Meara =- säger:
hahaha

-= Emcee O'Meara =- säger:
sjukt.-..

Jimbac säger:
vad? haha

To be continued....

J to the E

Kom upp på centralen tidigare idag (hade åkt från Östermalmstorg)... Jag var iklädd jamaica-skorna, baggy jeans, svart luvtröja, palestinasjal och min svarta sidväska. Håret uppsat i en knut... Okey, you get the idea!

Hur som helst går jag och lyssnar på nån DMX låt, tror det var Bring your whole crew, och tänker att han måste vara en hård jävel den där DMX, han skulle inte banga...

Framför mig märker jag att det står ett helt led med kravallpoliser och blockar gångvägen mellan tarmen och p-tågen, men alla människor glider igenom så jag tänker att det måste ju vara lugnt... Så fort jag ska glida igenom lite smidigt blir jag stoppad med ett barskt:

Jaha, vart ska du nånstans?
..öum, Västerhaninge...
Vad har du i väskan då?
...öum, massa pluggskit
Får jag kolla i väskan?
...sure

Sen fick jag gå vidare... Jag hinner precis fram till ingången mot bögringsområdet när en till polis kommer fram och stoppar mig. Samma procedur igen och jag börjar bli lite smått irriterad och fundersam över de 100-tals poliserna, så jag frågar vad det är som har hänt, det visade sig att det var den där Salemdemonstrationen.

Hur som helst så inser jag att det är kläderna och palestinasjalen som fångat deras uppmärksamhet, men jag tänkte inte mer på det utan bara att det var en sjuk grej.

Jag går vidare in under bögringen och tänker på att det är sjuukt mycket folk där... Till min fasa inser jag att jag har trängt mig rakt in i runt 200 skins (och då snackar vi inte sharpskins)... Det var som om alla i hela rummet frös och kollade på mig när jag kom och trängde mig in i den ariskt överlägsna björnligan. Jag kände genast hur min tuffa street-credd med DMX pumpande i öronen sjönk och träffade minusskalan. Några småskins kommer fram med den patriotiska stoltheten pumpande ur ögonen och frågar nått, men jag tänker att det är lika bra att skita i dem och bara dra vidare, varpå de ställer sig ivägen igen. Hmm... är det här inte typiskt mig!? Var den spontana reaktionen samtidigt som jag blev lite nojjig. Som tur var hann jag inte med mer än tänka det för än en gentleman till polis eskorterade mig upp till stationen och det trygga fina tåget hem till den, från nazi-inavlade bröder fria, oasen VH.

Okey, och så moralkakan: Man är fan inte modig när man står i en folkmassa vars IQ inte når upp till knyta skorna-nivån.

By the way tror jag att tv4 filmade min rygg när jag fick min "eskort" till tåget... POWPOW!

Rasbiologen inom mig!

Tänk er tillbaka till 1930-talets Tyskland. Ingen vacker syn va? Ett nationasocialistisk styre, massiv inflation, Judar i koncentrationsläger, utvecklingsstörda i koncentrationsläger, homosexuella i koncentrationsläger... Etniska minoriteter i koncentrationsläger! Rasbiologin blommade, man mätte och dömde folk efter kraniestorlekar, näsor, öron, ögon, kroppshållning, tjocklek på håret mm...

MEN där kommer jag in i bilden! (Marsch-musik i bakgrunden)

Jag kan inte lägga ner tanken på handslag, dvs hälsningar. Säger inte de så otroligt mycket om personen man hälsar på? Jag tror det iallafall... eller jag anser att det är så, take it or leave it! Det värsta jag vet är "död mans hand", dvs; en långsamt framsträckt hand som följs av att inte en muskel vaknar till liv när jag i desperation försöker skaka liv i den, jag vill bara skrika: "EKG fort!!! We're losing him..."

En annan typ av handslag som jag inte gillar är det som helt saknar karaktär och dynamik, "Hej hej handslaget" döper jag det till. Det råkar man oftast ut för när det är någon man hälsar på lite lagom ofta, någon som man vet vem det är men som kanske inte betyder så speciellt mycket. Den där gamla klasskompisen från högstadiet som man vet att han bor i närheten, men man umgås inte med honom för det, typen.

Ett handslag som jag gillar är "kraftslaget" två händer som slår ihop och sitter som gjutna, varpå en 100 dels sekunds fysiskt krig bryter ut, det är dynamik! ..träffade faktiskt på ett sånt handslag idag, det var längesen innan, men idag fick jag det! "Kraftslaget" tycker jag är mest karaktäristiskt på personen ifråga. Det är ofta någon bitig lite större typ som bjuder på godbitarna... Inte Sara Wedlund lixom.

NU, trummvirvel för rasbiologen Eloffs bästa handslag; Det sk. "Hood-slaget"! Handslaget påbörjas ofta innan de båda som ska hälsa har möts, ca 1.5-2.0 meter ifrån varandra. Då påbörjas en lång båge med armen. Handslaget kan göras både traditionellt underifrån, men även som en s.k. "High-Five". Ett perfekt utfört "Hood-slag" följs av en rejäl smäll från ljudet som bildas... Ju mer botten i ljudet, desto bättre handslag! En stor bonus med det här handslaget är att du kan följa upp det med en tummning eller handvridning till ett annat handslag... Något som inte går att utföra med de andra handslagen (de det första är för svagt i sin karaktär, det andra är för omotiverat och dt tredje fysiskt omöjligt iom att handen sitter som i ett skruvstäd).

Nu sitter ni alla spännda som barnen inför paketöppningen på julafton va? Vem har, enligt mig, det bästa handslaget..? Jo, den utan tvekan bästa handskakaren jag någonsin stött på är: My main man Max!

Max har allt det som man kan tänkas önskas.
1.Rätt avståndsbedömning (runt 2 m)
2.Rätt sving (som en lite för stor pizza-slice)
3.Rätt hårdhet/tyngd (som en inbygd vågskål)
4.Rätt precision (sitter alltid perfekt placerat med en dov smäll)
5.Rätt image (han vet att handslaget äger, och han vågar visa det)

Hur fan kan det där vara Ringen?

Ibland så glänser vi människor med våran intelligens och vårt lokalsinne...
4 smått förvirrade ögon som står vid södersjukhuset och stirrar bort mot Årstadal;

-Hur fan kan det där vara Ringen?
-Joo, men det är ju den snurrande klockan..?
-Ahh... det är sant. Men fan va sjukt vi måste ha gått!?
-Men det är väl Årsta på andra sidan..?
-Oj, jag har inte en aning.
-Men vart är vi?

-Hmmm...

-Men du? Varför ligger Globen åt det hållet för då?
-Ahh, det är konstigt. Men var ligger Hammarbybacken?
- Globen måste ha rullat...
- Mmm, den gjorde de när de satte upp julgranen på toppen!
(jag bländar som vanligt med min storslagna humor. ...eller inte)

- *tyst*

-Men du... Vart är vi då?
-Ringen borde ju ligga dit! (Pekar åt rätt håll)
-Men klockan är ju där! (Jag pekar åt fel håll)

-Hmmm...

-Duu! Vi är ju vid Södersjukhuset!
-Ahh just det!
-Såklart!

Ibland är det svårt att sätta fingret på vad som gör något, tex en situation, speciell... Eller någon speciell för den delen. Det bara är så.

Peppe eller Pépé!?

Hahaha, kom att tänka på när jag satt och förklarade för jamaicanskorna hur små penisar vi vita män faktiskt har. Men det har inte slagit mig för än nu hur förvirrade och bortkomna de små göteborgspågarna Pépé, Yonäzz och Per "The Fashion Rasta" blev när jag drog igång den diskussionen, hahaha, särskillt iom att vi inte kände varandra så bra då... Well, I blame Baba Roots och Red Stripe ;)

Hur som helst kom jag att tänka på den kvällen, er (för visst är ni inne här och smygläser ibland?)och vilka "goa gubbar" ni är... Räkna ner dagarna till mellandagarna, för då kommer jag ner och sprider kaos i Sveriges knäveck!

Hahaha, och nu hittade jag en skitskoj bild;

Finn 3 fel!?



Förövrigt ser det inte ut som de muntraste killarna man har träffat direkt...