Schlager changed my life!

Jag har alltid vart av uppfattningen att schlagerfestival är ett bräckligt jippo som endast fyller de metrosexuella mediapamparnas fickor med cash. Fair enough? Jag behöver ju inte kolla på skiten, så jag klagar inte (allt för mycket). Men, MEN, när jag under pistolhot tvingades att se en snutt av denna fettdrypande tillställning så ändrade det en liten del av mitt liv.

Jag har ofta tänkt att trots integreringspolitik och försök till att göra det bättre för stackars flyktingar och illa behandlade invandrare så är Sverige segregerat och rasistiskt. Kolla ute i någon av de välkända förorterna så vet ni själva hur jag menar, och det är ju inte direkt så att alla invandrare/flyktingar har valt att; YES breddren, vi flyttar till Husby, det är fett! Nope... det är politiken som sett till att det blivit så.

Tillbaka till sscchhlagern. När jag minst anar det, mellan Afterdark-Kristers onanishow och Magnus Ugglas hej-tomtegubbar-punk så går en uppsminkad (läppstift, mascara, eyeliner & you name it) ung arab (libanes) med det högst osvenska namnet Emilè Azar upp på scen. Inte nog med att han har sjukt svenniga kläder på sig och smink, det låter även lika illa som när någon ur svenska schalermaffian stoltserar!

...jag var hänförd av uppvisningen, men fram mot slutet av låten så insåg jag att nått var fel, det var bara fejk... Emilé var inte alls sssccchhhlager, han kommer aldrig att bli svensk schlagermaffia; men då! Då kom det som ränsade bort alla tidigare tvivel; schlagerhöjningen!

Ett snabbt stick efter sista versen

En utandning...

Ökat tempo och ton på den rispiga playback-cd:n

Och där kom den plötsligt, lika ömt vårdad som Carolas;

"Jag är fångad av en stormvind, fåååångaaad av en stoooormmviiiiiind!!!"

Hallellulja för den svenska integreringen... Vem kan äns tveka efter det här!?